I Uppsala län och Lillkyrka sn vid en vik av Mälaren ligger Eka Säteri. Eka, ett gammalt gods som tillhört den därefter vanligen så kallade Eka-ätten, Kung Gustaf 1:s stamfäder på mödernet, åtminstone från 1200-talet och till 1527.

Eka nämns första gången i slutet av 1300-talet, då Karl Ulvsson Sparre av Tofta var ägare till stora jorddomäner, förutom Eka oxå Ekholmen i SödraTrögd utanför Enköping.Eka förvärvades i slutet av 1300-talet av Ragvald Petersson(fyrstyckad sköld). Herr Ragvald gav hela " Eka by i Lillkyrka sn" i morgongåva till Ingeborg Magnusdotter Kase, dotter till Magnus Kase och Bengta Bengtsdotter Oxenstierna. Detta skedde på dess bröllop, som var på Ekholmens gård 1400. Med på bröllopet var Erik av Pommern. Ingeborg gifte efter Ragvalds död c:a 1406 om sig med Gregers Magnusson(Eka-ätten) det var på det viset Eka hamnade i ättens ägo, som i framtiden skulle bära dess namn.

Greger Magnusson var ägare av Eka 1411-34, och var häradshövding i orten och var dessutom känd genom sitt deltagande i sjöslaget med hanseaterna i Öresund 1427. Hans dåvarande änka Jutta Valdemarsdotter Bydelbach, skänkte 1451 godset till Uppsala domkyrka.

Karl Magnusson, Gregers bror, bytte åt sig Eka ett par år efter det att Jutta skänkt Eka till Domkyrkan. Eka förblev sedan sätesgård till Eka-ättens medlemmar, bland dem Cecilia Månsdotter,(Gustav Vasas mor) den siste levande medlemmen av Eka-ätten.

1513 kom Eka att hamna i Åke Jöransson Totts ägo, genom att Cecilia Månsdotters bror, Trotte Månssons änka, Märta Bengtsdotter(tillbakaseende Ulv) gifter sig med honom.

Deras dotter Bengta gifter sig 1529 med riksrådet Bengt Nilsson Färla och på så sätt kom Eka i Färlas händer.

Släkterna Färla och Gera ägde ett femtio-tal gårdar i Trögden och angränsande trakter. Eka blev nu huvudgård i ett stort godskomplex.

Bengt Nilssons son, Åke Bengtsson Färla dog barnlös 1578, men hans vän Karl Holgersson Gera hade en dotter Bengta( Åkes systerdotter) som 1575 gifte sig med ståthållare Erik Gabrielsson Oxenstierna. Eka var nu i händerna på den friherrliga släkten Oxenstierna av Eka och Lindö, vilka sedan innehade godset till 1839.

Axel Gabriel Oxenstierna af Eka och Lindös(1799-1839) änka Eugenia Carolina Desideria von Essen ärvde gården 1839 efter sin man.

Hon gifte om sig 1844 med Axel Lewenhaupt, sin egen och sin mors kusin. Hon fanns  kvar på gården intill sin död 1894, enligt husförhörslängden för Eka gård, Lillkyrka sn. Enligt testamente av den 24/8 1887 gavs Eka till fyra stycken von Essen, friherre Carl Carlsson, Gertrud Ida Eugenia,Sigrid Charlotta och Elisabeth Ramborg som enligt köpebrev av den 12/3 1904 sålde till C.F. Wallbom. Wallbom i sin tur överlät fastigheten till Carl Larsson som fick lagfart på Eka den 10/5 1904.

Enligt husförhörslängden 1904-1915 hette ägaren till Eka Carl Larsson. Carl var född i Hofsta, Örebro och titulerades i husförhörslängden som kyrkvärd ,lantbrukare.Enligt längden  gifte han sig med Hedvig Margareta Carlander 1888, och de innehade gården till den 1/5 1918.

Från och med den 10/5 1918 står J.W.Johansson och Jonas Nyberg som lagfaren ägare.

Den 25/10 samma år såldes Eka till August Nilsson som i sin tur sålde till Fredrik Carlsson 16/9 1918,(förmodligen då den s.k. grosshandlare Carlsson) men han beviljades inte lagfart förrän den 17/7 1920, allt enligt fastighetsboken Landsarkivet i Uppsala. Släkten Carlsson innehade Eka fram till den 13/6 1934 då Anders farfar enligt köpebrev köpte Eka.

Eka fanns sedan i den Ljungbergska släkten fram till 1989, då fastigheten pånytt såldes, då till familjen Alfort.

                    Jag instämmer med vad Bengt Nilsson skriver i sin beskrivning av Ekas historia till Oxenstiernas hemsida, att Eka för dagen ser ganska så slitet ut.


Eka 2005
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tillbaka